Allra bäst: Sega

Allra bäst: Sega

Tidigare delar ur denna artikelserie:

(5) Athlete Kings (Sega Saturn / 1996)

Om det är något som jag saknar och sörjer inom vår fantastiska spelvärld så är det att subgenren olympiadspel mer eller mindre dött en stilla död. Visst, sure… Vi har Mario & Sonic OS-följetongen men det är för egen del inte särskilt mycket hetare än valfri ismäla. Istället är det underbara, odödliga klassiker som Track & Field II, London OS 2012, Winter Games samt Segas AM3-mästerverk Athlete Kings som jag saknar. Lekfullt roliga, varierade sportspel dränkta i smart spelmekanik och med alldeles otroliga multiplayermöjligheter. Athlete Kings hette Decathlete i arkadhallarna, portades till Saturn och var i stort sett det enda jag och gymnasievännerna spelade i två års tid. Rasande bra sportspel.

Allra bäst: Sega

(4) Streets of Rage 2 (Sega Mega Drive / 1992)

När Segas ledning beställde en “egen variant av Final Fight / Double Dragon” tror jag inte att någon inom företaget hade förväntat sig att AM1-färskingen Noriyoshi Ohba och tre killar till på egen hand skulle ställa hela beat ’em up-genren på skallen. Men de gjorde det och Streets of Rage och då främst Streets of Rage 2 är fantastiska slagsmål dränkta i atmosfär, karaktär och lyckad spelmekanik.

(3) Sega Rally Championship (Sega Saturn / 1995)

Segas Kenji Sasaki hade rekryterats från Namco där han bland annat jobbat med supersuccén Ridge Racer och på beställning av producenten Tetsuya Mizuguchi (Rez / Space Channel 5) ombads han sätta ihop ramverket för ett “annorlunda racingspel”, vilket blev till Sega Rally. Med den perfekta balansen mellan realistiskt sladdande och arkadmässig lättillgänglighet, suverän grafik, strålande sträckor och fantastisk musik lyckades Sasaki trollbinda en hel spelvärld med vad som jag anser vara Segas tredje bästa spel någonsin.

(2) Sonic the Hedgehog 2 (Sega Mega Drive / 1992)

Allra bäst: Sega

När Sonic först sprang ut över kullarna i Green Hill Zone lyckades han inte bara trollbinda en hel generation med sina sanslösa fartegenskaper och attitydsfriska personlighet, han sålde även in Sega Mega Drive som den mest intressanta konsolen under 16-bitars-kriget. Uppföljaren utvecklades primärt av Sega America och deras nya techdivision där Yuji Naka, Naoto Ohshima samt Playstation 4-arkitekten Mark Cerny filade på allt som gjorde föregångaren så bra, och slipade ned varenda liten vass kant i konceptet som sådant. Sonic 2 var, är och förblir ett av de absolut bästa plattformsspelen som någonsin utvecklats och den laserblå långdistanslöparens allra finaste stund.

SEGAS BÄSTA SPEL NÅGONSIN:

(1) Nights: Into Dreams (Sega Saturn / 1996)

Efter att ha lagt närmare sju år på att sköta om och förfina Sonic som karaktär och hans ultrakulörta plattformsvärld ville både Yuji Naka samt designern Naoto Ohshima bredda sig och jobba på något helt nytt, vilket efter ett par sena nätters sömndruckna spånande ledde till en drömsk upplevelse dränkt i flummiga koncept och märkliga manér. Nights: Into Dreams var och är ett mycket udda spel som inte liknar något annat (alls) och den delen tillsammans med all charm, fantasi, skaparglädje och uppfinningsrikedom gör det till Segas allra finaste stund.