Fick ett återfall – nu blir drömmen sann

Jessie Diggins. Arkivbild.

Nya problem med ätstörningar äventyrade hela Jessie Diggins säsong. Men den amerikanska längdstjärnan har inte bara tävlat – hon har varit bäst av alla.

Det har varit en rejäl kamp för att ta mig hit, säger Diggins inför de första världscuptävlingarna i USA på över 20 år.

Diggins bubblar av entusiasm när hon ska förklara vad det betyder att få tävla hemma i Minnesota, där hon själv tog sina första stavtag. När hon var liten var den enda kontakten med världens bästa längdåkare ett antal VHS-band med gamla världscuptävlingar.

– Det känns helt otroligt. Vi hade en tv i källaren och VHS-band, det var så jag tittade på världscupen, och bara ”åh, coolt, jag undrar vem som vinner i dag, tävlingen avgjordes för tre år sedan”. Det var så lustigt att titta på de här gamla banden med åkare som Bjørn Dæhlie. Det var den enda tillgången jag hade till tävlingar på den nivån, säger Jessie Diggins.

Pandemin satte stopp

Världscupen skulle ha återvänt till USA redan 2020, men tävlingarna fick ställas in på grund av coronapandemin. Nu är det till slut dags, med start i kanadensiska Canmore på fredagen och med avslutning i USA och Minneapolis helgen 17–18 februari.

Senast det begav sig på amerikansk mark var 2001, i Soldier Hollow.

– Jag är så taggad. Jag noterade precis att jag kommer att göra min 300:e världscupstart i Canmore. Så jag kommer att ha gjort 300 lopp i alla möjliga länder – utom mitt eget, innan jag äntligen ska få tävla i USA. Det är ganska galet. Men det gör det bara ännu mer speciellt, säger Diggins.

Öppen med problemen

Den 32-åriga amerikanskan kommer med en en urstark vinter i ryggen, med seger i Tour de Ski och klar ledning i den totala världscupen. Det var det få som tippade i början av hösten.

Två månader före premiären berättade Diggins att hon “efter tolv bra år” fått ett återfall i sin ätstörning. Då visste hon inte om hon ens skulle komma till start i världscupen.

Att hon i stället går mot sin bästa säsong någonsin förvånar inte minst henne.

– Ingen är mer överraskad än jag. Men jag kan vara förvånad och ändå njuta av det på samma gång.

– Det var en väldigt jobbig sommar, så varje gång jag kommer till en tävling känner jag mig så himla glad att ens kunna ställa upp. När jag tävlar känner jag mig stark och fylld av självförtroende, och känner att jag vet vad jag håller på med. Så är det inte alltid annars i vardagen, så det känns väldigt speciellt av den anledningen.